Efter en dag fyllt av ingenting kan jag nu meddela att jag nästan skrivit en hel sida på arbetet om Fröken Julie som ska mailas in på onsdag. Jag känner mig stolt över mig själv som kanske bara behöver skriva några få rader på tisdagkväll, och inte en hel jädra story. Bra Jenny!

Jag vet inte vad det är med mig och bloggande. Även om jag inte har något att skriva om så går jag ändå inte på det här satans publishme.se (som förövrigt tog bort alla vänner och kontakter), tittar om nån har skrivit en kommentar till mitt senaste inlägg (hur nu nån skulle vilja göra det när det inte står nått vettigt) och trycker på fliken där det står Nytt inlägg. Först idag, en vecka efter att jag uttalat mig om att sluta blogga, kommer jag mig för att skriva igen.

Så, ni får stå ut med mina tomma och tråkiga inlägg, men jag tänkte i vilket fall som helst börja igen.

I morgon fyller min far 51 år. För ett år sen var vi i varma Spanien och hade det mysigt på en 10 dagars lång semester, och firade hans 50 års dag.

Det händer mycket på ett år. Man träffar sin blivande man, man blir myndig, man planerar olika saker, ens far blir halvt invalid. Undrar vad som händer nästkommande år?