Den här dagen tycker jag ska gå till historien utan att bli ihågkommen... Usch vilken seg dag! Sov i 9½ timme inatt, ändå var jag sjukt trött när jag vaknade halv elva. Släpade mig ur sängen, känner för första gången på flera månader att mår jag illa.. Lagar lite äggröra i hopp om att det ska gå över, men fortfarande illamående när jag ätit upp. La mig i sängen igen, läste lite i körkortsboken och sen sov jag en stund till. Vaknade av att min mobil ringde kvart i två cirkus. Det var Torsten som ville bli klippt. Nu har han varit här och jag är fortfarande trött.

Tur att jag har något att se fram emot! Om 18 dagar sitter jag på tåget till Arlanda, om 18 dagar och två timmar sitter jag på flyget till Marie! WEEEEEIIII!!!!